Vi lever i en tid av misstroende och brist på tillit. Vårt samhälle präglas i alltför hög grad av misstänksamhet mot vård, skola och polis, för att bara ta några exempel. Minsta fel som begås av någon ska hängas ut och nagelfaras. Det är svårt att argumentera emot detta, förstås. Om någon fått ett felaktigt bemötande ska det uppmärksammas och åtgärdas. Media är ofta snabba i att rapportera felaktigheter, så snabba att man ibland inte hinner kolla sanningshalten. Men det är inte det stora problemet, anser jag.
Det jag framför allt tycker är tråkigt är när man startar i att säga att respekt är något man ska erövra, när man inte litar på någon förrän den bevisat att den är värdig, och när man misstror andra, särskilt myndigheter och dess företrädare. Man möter då andra människor med misstänksamhet istället för tillit och respekt. I förlängningen leder det till saker som överdriven kontroll och dokumentation, som den vi i skolan har drabbats av. Man (Vem? Skolverket? Skolinspektionen? Regeringen?) verkar utgå från att lärare inte vet hur de ska sköta sitt jobb, man litar inte på att de har utbildning, erfarenhet och kunskap nog att utföra sitt arbete. Och så sitter vi där, med otaliga dokumentationspapper som ska fyllas i, istället för att få ägna kraft, kreativitet och energi åt vår undervisning. För faktiskt är lärare människor, och inga maskiner som kan jobba hur mycket som helst.
För mig är det självklart att utgå från att alla är goda och vill andra väl, att alla försöker göra rätt och är värda respekt och tillit. Varför skulle en tjänsteman avsiktligt försöka göra en okänd person illa? Vad skulle en läkare ha för något att vinna på att slarva, eller en lärare på att behandla elever orättvist?
Förr kanske man hade alltför stor respekt för myndigheter, och känslan av underlägsenhet som jag tror många kände då vill jag inte ha tillbaka. Men respekten för varandra och tilliten till andra, den behöver stärkas. Ett samhälle där man inte litar på varandra är inget helt samhälle. I ett helt samhälle arbetar man tillsammans, det är ett sam-hälle med tillit, förtroende och respekt. Det innebär inte att jag med rädsla ska "respektera" den som har större kunskap eller makt än jag har, det innebär tvärtom att jag ser alla människor som lika mycket värda, oavsett yrke, kön, inkomst och annat.
Respekt, tillit och jämlikhet hör intimt samman. Det är i samhällen där man inte litar på varandra som ojämlikheten sprider sig. Och idag ser vi tyvärr ökande klyftor inom många områden. Men de får bli ämnen för kommande blogginlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar