Jag tycker att jag förändrats mycket under de senaste åren. Så hittar jag en gammal anteckningsbok och läser lite, och upptäcker att många av de tankar jag hade då, de har jag fortfarande. Men det kanske inte är så konstigt, eftersom grundvärderingarna är desamma nu som då. Den kärna av värdegrund som man får med sig från barnsben lär ju vara fast och svårrubbad.
Jag minns att jag för många år sedan läste om en undersökning av polisaspiranter, där man kollade deras värderingar före och efter utbildningen, en utbildning som utöver rent polisiär utbildning också tog upp vår svenska värdegrund, byggd på demokrati, jämlikhet och tolerans. Det visade sig att trots övningar, samtal och diskussioner så förändrades inte värderingarna när det kom till autentiska fall. Sorgligt kanske, men också något att minnas så att vi förstår vikten av att mycket tidigt grundlägga ett empatiskt och demokratiskt synsätt hos våra barn.
Att jag förändrats vet och ser jag dock, om än inte vad gäller värderingar. Då skrev jag för hand med tunn blyerts, nu skriver jag med kulspetspenna. Då målade jag ett träd med tunn stam och vek krona, som vajade för vinden och nästan svävade över marken. För några år sedan tecknade jag ett träd med bred stam, fast rotat och med breda, knotiga grenar. Då fanns en osäkerhet och ovilja att uttrycka egna tankar och känslor klart och tydligt, senare kom en annan trygghet och ett annat mod.
Att ha en fast kärna precis som ett kraftigt träd betyder inte att man behöver vara fast i tanken. Jag vill fortsätta vara nyfiken och lyhörd, fortsätta ta intryck av andra, fortsätta ändra åsikt ibland (se Om att ändra åsikt). Jag vill inte heller ha en tjock bark omkring mig, som ett gammalt träd, en tjock bark som gör mig okänslig. Den fasta kärnan handlar bara om grundvärderingar och trygghet, och om att bättre kunna stå för den jag är. Men barken ska vara föränderlig och tunn, öppen för nya tankar och föreställningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar