Jag talade med en vän om vad vi brukar samtala om, vi människor. De nära samtalen ligger ju ofta långt borta mentalt sett. Först efter att ha pratat runt om vardagliga ting, når vi de djupare samtalsämnena. Och så måste det kanske vara, vi känner av varann och kollar läget innan vi går vidare och djupare.
Om det istället är nya och tidigare okända personer vi talar med så startar vi ofta med vad man jobbar med, som ett sätt att lära känna varandra. Det lär visst vara lite typiskt svenskt att inleda samtal så, jag vet inte riktigt varför eller vad man i så fall inleder samtal med i andra länder. Och vad säger vårt yrke om oss egentligen? Att man är kreativ kanske, eller ekonomiskt kunnig, eller expert på idrottsskador. Vem man är som person vet vi inte genom dessa upplysningar.
Min vän framhöll att vi ju lika gärna kunde börja med att fråga vad man är intresserad av, och vi skulle då få en tydligare bild av den vi har framför oss. Kanske är intressen alltför personliga, eller ses de inte som lika viktiga, eftersom vi inte frågar efter det? En tanke som slår mig nu är att intressen kan delas av människor som är väldigt olika varann, så frågan är om man skulle veta mer genom att tala om sådant? Vad jag vet är, att om man i ett samtal kommer fram till att man har samma intressen (eller bakgrund för den delen), då ger sig resten av samtalet lätt, man har tusen saker att fördjupa sig i och finna nöje i att tala om. Om man har skilda intressen kan det å andra sidan ge upphov till intressanta utbyten av erfarenheter och nya perspektiv på en kanske för en själv okänd del av världen.
Ett vanligt sätt att inleda samtal med dem vi känner är att fråga hur det är. Men det är en fråga som man helst inte ska svara på, om man inte säger "bara bra!" eller något liknande. Att säga att livet är jobbigt, att man mår dåligt eller något annat negativt, det förväntas inte. Frågan är kanske den mest retoriska vi har, och ett ärligt svar är inte vad man efterfrågar. Det är mer en hälsningsfras, samtidigt som man kanske vill visa att man bryr sig, fast bara helt ytligt alltså!
Det är inte alltid man kommer dit man önskar i samtal, inte alltid man kan leda pratet ditåt som man kanske först tänkte. Men ett samtal kan också bli så mycket mer intressant än man trott, eller ge nya infallsvinklar. Det är spännande att fundera på detta med våra samtals innehåll. Hur som helst gillar jag att samtala, och även att "samtala" via denna blogg! Gör du också det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar