Det är en gyllene kväll, och den nedåtgående solen belyser en gulnande äng och en vackert grön skog. I hemmets lugna vrå finner jag ro att sjunka in i mig själv, utan att varken lyssna eller prata med någon annan. Då flyter fler tankar om möten upp, inte nya men ständigt aktuella. Att vi, som jag skrev tidigare, kan mötas både i verkligheten och på nätet är något jag finner i grunden bra och välgörande. Vi behöver sammanhang och bekräftelse för att bli hela människor, vi behöver speglas i varandra och utbyta tankar för att växa.
Men det allra viktigaste mötet är ändå mötet med sig själv. Man kan inte finna något hos andra, som inte finns hos en själv. Möten med andra kan hjälpa oss att se och förstå, men vi behöver också låta tankarna djupna, stillna och mogna, eller dyka upp som om de var nya, hos oss själva.
Vårt arbete, tidningar, tv, samtal irl eller via telefon, internet och andra aktiviteter av olika slag kan döva den inre längtan efter frid som jag tror vi alla bär på. Det är lätt att glömma sig själv och bara hasta vidare med nästa sak som man bara måste göra (eller tror man måste göra). Alltför ofta blir det så även för mig, trots att jag vill prioritera egen tid just för reflektion och återhämtning.
Men när ledigheten från jobbet breder ut sig finns det mer tid och luft omkring mig, och jag har tid att bara vara, som det så enkelt heter. Då kan jag vila och landa. Dessa mellanlandningar är nödvändiga för att tanka, dvs samla krafter innan jag åter vill flyga iväg, för att kunna möta dig ... eller dig ... eller dig.
Landa i jaget, begrunda, samla mig och sedan igen flyga ut till mötesplatserna, för att återse gamla sammanhang, och för att få nya intryck att ta med mig hem. Vi möts där, eller nån annanstans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar