Att älska livet

Att älska livet mer än dess mening (Owe Wikström)

   Att se det sköna i allt. Det sköna då som ett utvidgat begrepp, estetiskt sett faller inte allt skapat in under det begreppet, långt ifrån. Dock brukar det finnas en tanke bakom allt skapat, och skönheten sägs ju ligga i betraktarens öga. Alltså kan det som ter sig som en enkel nyttosak för mig, vara vackert i någon annans ögon. Så det som är skapat av människan är nog alltid skönt ur någon synvinkel.

   Det som är skapat i naturen är alltid vackert, tror jag de flesta skulle hålla med om. Sedan förstör människan delar av det skapade. Det mesta förvaltas dock väl – vi njuter av vacker natur av skiftande slag över hela världen.

   Att älska livet är förstås mer än bara det sköna vi ser i naturen. Det är människors samvaro och gemenskap, likaväl som vår ensamhet (som är nödvändig). Det är musik, bild och text som skapats av människor och som talar till oss – också en slags gemenskap!

   När jag betraktar en tavla samspelar konstnären med mig, jag ser det han/hon uttryckt och får se en bit av hans inre, tolkat utifrån min erfarenhet och känsla. Detsamma gäller text och musik. Vissa bilder, texter och låtar talar inte till mig, av olika skäl, men de talar nog till någon. Stor konst utmärks väl av en komplexitet som vi inte omedelbart förstår, som vi måste ägna tid åt att tränga in i – och då blir utbytet desto större!

     Arbete är ju inte alltid något ont utan något som fyller vår dag och våra liv med aktivitet och glädje. Inte alltid roligt, men det ger våra liv innehåll och i bästa fall mening. Att göra nytta för andra kan vara en mening som ger tillfredsställelse. Ett leende, ett tack kan göra dagen ljus och lätt.

   I mitt jobb ser jag ju ofta utveckling som ger både mig och eleven en sorts glädje. Samspelet med unga är ju i sig stimulerande och tvingar mig att ständigt tänka nytt. Just nu känns det allt svårare, med alla de kringuppgifter som även ska göras.