Jag har redan i några inlägg berört min arbetssituation som lärare. För en tid sedan skrev jag också en insändare som publicerades i Dagnes Nyheter 13/2:
"Det talas mycket om skolans kris och lärares kompetens idag. Och visst finns det brister ... men varför talar man inte mer med de som berörs mest, nämligen lärarna?
Det finns oerhört mycket kompetens bland lärarna redan idag. Låt oss bara få TID nog att jobba med huvuduppgiften! Politiker och tjänstemän, ni måste inse att det tar tid och kraft att förbereda bra lektioner, och tid att bedöma elevarbeten.
Att vara lärare är i mina ögon lite som att vara skådespelare – men de får mycket tid att repetera innan de ska upp på scen, medan vi förväntas kunna gå in i klassrum och göra bra framträdanden utan särskilt mycket förberedelse. Inspiration växer ur tid för reflexioner, vilka ger insikter för vidare arbete med en elev eller klass. Och säg nu inte att vi har mycket planeringstid, för den äts upp av konferenser, dokumentationer av olika slag mm, mm. Vi får fler och fler arbetsuppgifter som stjäl tid och energi från planering och bedömning.
Vill man skapa en bättre skola, satsa då på den lärarkår vi har. Färre undervisningtimmar är en väg att bättre klara uppdraget. För kompetensen finns, den blir bara strypt i dagens skola!"
En av de saker jag upplever som problematiskt med att vara lärare idag är att skolan förväntas klara av så många uppdrag. Med de resurser vi har, är det inte lätt att klara allt så som vi vill, och andra önskar. Självklart måste vi göra vårt yttersta för att ge alla uppväxande barn en bra skolgång, på alla vis. Men ibland känns det som att samhällets förväntingar på vad vi ska förmå är alltför stora. Vi som jobbar i skolan är bara vanliga människor ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar