Livet innehåller både högt och lågt. Idag i DN en "hyllning" till Olf Lagercrantz, hyllning inom citationstecken eftersom inte alla hyllar honom. Han var kontroversiell i vissa avseenden, men för mig främst en lysande introduktör till författarskap som jag aldrig skulle läst på egen hand. Dantes Gudomliga komedi beskriver han både lättillgängligt och intresseväckande. Lagercrantz kunde något som få klarar idag, det är uppenbart när man läser kultursidorna: han kunde berätta med finess och ackuratess om litteratur, så att det var lätt att följa med och förstå. Allvarligt talat, hur många kulturskribenter, recensenter och övriga som "härjar" på kultursidorna kan det? Att skriva enbart för en inre krets, som jag uppfattar det ibland (och jag är ändå inte helt obildad och tycker jag borde förstå...), vad tjänar det till? Ju fler man kan nå, desto bättre väl?
Nåväl, en finess med Lagercrantz, som jag ser det, är just detta att kunna förena ett till synes enkelt språk, med att skriva om "högkultur" så att det blir sant folkbildande. Blandning av högt och lågt, om man så vill ...
Och faktiskt, ikväll när andra chansen av Melodifestival ska gå av stapeln: det finns kanske mer att hämta i texter och melodier där, än vad vi tror? Ytan kan ha ett djup ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar