Språket, detta att vi kan uttrycka tankar och känslor, är på gott och ont. Ont, därför att vi lätt sårar varandra, eller missförstår varandra, medvetet eller omedvetet. Vi kan också bli ställda till svars för något vi sagt eller gjort, och tvingas förklara oss, utan att det alltid finns förklaringar som vi är medvetna om. Ibland saknar vi ord för något vi känner och "vet", och språkets begränsningar kan då bli tydliga.
Det goda är, förstås, att vi annars inte skulle vara de vi är. All kunskapsutveckling och överföring av tankar bygger på att vi kan föra vidare information och begrepp. Vi kan även visa med gester och miner, och det kan vara nog så tydligt. Men vi ser inte alltid varandra, och ibland räcker inte gester till. Så visst är språket viktigt, i många sammanhang.
Men det kan också vara skönt att då och då slippa förklara hur man tänker, eller varför man agerar som man gör. Att bara bli accepterad för den man är och möta tolerans för vad man gör, det blir att leva i trygghet med varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar