”När vi en gång accepterat att också mellan dem som står varandra närmast föreligger ett oändligt avstånd, kan ett underbart liv sida vid sida växa fram, om vi lyckas älska detta som gör det möjligt för oss att se varandra klart avtecknade mot himlen. ” Rilke
Avstånd kan behövas för att se klart ... ändå söker vi/jag mer efter närhet än avstånd. Kanske dags att tänka om, att låta avstånden finnas för att på det sättet bättre förstå? Och sedan sakta närma sig, avlägsna sig, närma sig ... inte fastna i det ena eller andra läget, utan vara rörlig mellan de olika polerna, och på det sättet kanske få klarare ögon och sinne.
Väldigt bra sagt av Rilke. Och av dig. Jag tror på ömsesidig respekt/förståelse och tro på sig själv, som nycklar till ett bra förhållande. Då är det ju liksom OK med avstånd ibland, då det ändå är utifrån det självständiga stadiet som närheten tar sin början...?
SvaraRaderaSå klok du är! Visst måste det finnas ett självständigt jag, innan man kan nå närhet. Ingen annan kan fylla ett tomrum inom oss, men när vi funnit ett "jag" finns förutsättningar för att bli ett "vi".
SvaraRaderaTack för dina ord!